Utmattad efter upphängningen av ett flertal masker från Namibia, Mali och Borneo, dvs. ett par längre debatter med Tomas om rätt läge, och sedan ännu fler debatter om masker från Indonesien, Mexiko och deras plats i vårt hem. Det ser nu ut som om vi, förutom ett Legoland på övervåningen, är stolta ägare till en etnolägenhet. Det jag gillar mest är våra djurskulpturer från Mexiko. De samsas med flodhästar från Namibia, glaskulor från Böhmen, två Buddhor från Thailand och Indien, en Shiva från sistnämnda land. Och otaliga krucifix från tidigt nittiotal inhandlade på olika antikvariat i Prag, sedan länge sedan stängda, naturligtvis .Alla dessa objekt har en egen historia. Jag har försökt att packa undan dem, låta något annat träda fram, men det har visat sig vara omöjligt. Det är i sådana här ögonblick som jag inser hur starkt inflytandet av inredningstidningar är i Stockholm och Sverige överlag. Om det är något som är trist så är det just det unisona i trender och hur det "skall vara". Jag älskar skandinavisk design, specifikt det eleganta i danska möbler och det lekande lätta i finsk design. Men det går att inreda utan att vara slav av tidens trender. Skall lägga upp några bilder när min samsung har fått ett minneskort för fotografier. Hoppas jag kommer ihåg det. Och kvällens debatter avslutades med favoritfilmen Baraka. Trots att den har nästan tjugo år på nacken, är den lika stark och emotionell varje gång. Ser den med femårsintervaller och förundras hur mycket och lite som har förändrats sen jag såg den sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar