Tack och lov för sociala medier. Fast jag är i Prag känner jag mig som en medborgare av världen. Jag kan lyssna på mitt favoritprogram på P2 närhelst jag vill, läsa Svenskan och kolla in DN, för att jämföra deras rapportering, kolla några roliga bloggar, hänga på Facebook eller skypa med mina nära och kära. Fastän jordklotet snurrar fortare så vill jag hänga med, jag vill veta vad som händer vart än jag befinner mig. Speciellt när jag flyttar och bryter banden - jag vill se till att banden håller. Även med min bank. Undrar vad som kommer att ske med alla dessa finansiella marknader som är så sammanflätade och så beroende av varandra. Jag ser till att lägga undan reserver. Som emigrantbarn lärde man sig att man kunde mista allt, men att det gick att förärva igen. Dock gällde det att lägga undan och längta ibland, för det gick inte att köpa när tanken föll på. Man fick snällt vandra förbi skyltfönstret och vänta och vänta och hoppas att det man önskade skulle finnas där även nästa vecka. Det var en god läxa att det inte gjorde det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar