Inslag i tjeckisk teve om mödraskap

http://www.ceskatelevize.cz/ivysilani/10373802325-materska-v-cizine/21156323091/

Tjeckisk teve gjorde en dokumentär om kvinnor och föräldraledighet. Hade ett fem minuters inslag och det visades igår. För dem som kan tjeckiska är det intressant hoppas jag. Resultatet är i stora lag trist för den nuvarande föräldrapolitiken i Tjeckien, där kvinnor är hemma i tre år, mister kontakten med sin arbetsplats men framförallt blir sedda endast i rollen som "mödrar".

Lyssnar helst på musik för själen

Det blir varje måndag och onsdag 22.30 på P2 - Kalejdoskop. Det bästa som finns av härlig och udda musik. Vilka programledare! Njuter och längtar till Stockholm medan ljusen sakta brinner och barnen sover lugnt en trappa upp. Det här är min stund, min timme bara för mig själv. Det största lyxen på hela dagen.

Äldrevård en privat historia?

Finns det någon som i någon utredning har lyckats bevisa, att den privata sfären sköter äldrevården bättre än den statliga? Det finns brister i alla system, men den vinstdrivande har som ordet betecknar "vinst" som ändamål. Att vilja driva att företag med vinst är naturligtvis helt i sin ordning; att försumma bolaget och ändå gå med vinst är inte i sin ordning. När pengar är det enda slutliga målet med att driva företag, då har kapitalismen gått i graven. Det sista jag skulle önska är att se min egen mor eller far fara illa på ett hem för äldre i Sverige. Jag tror att då är botten nådd och mitt förtroende för folkvalda politiker ett minne blott. När religionen var mäktig fruktade människor Gud. Det fanns ett osynligt "öga och öra" som gjorde att folk var rädda för bestraffning och såg fram emot en belöning. Ett enkelt drama. Idag finns lagar och förordningar, kontroller på kontroller, men den mänskliga faktorn, om man vågar kalla den så i detta fall, har inte länge några gränser eller hämningar. Hur lågt har vi sjunkit i välfärdens vagga?

Smog åter i Prag

Hur skall man andas i denna dimma av frost och koldioxid? Den lägger sig som ett stickande täcke över lungorna. För invånarna i nordöstra Tjeckien, i Ostrava, är detta tillstånd  på hösten och vintern "normalt". Vissa fabriker har fått stänga ner sin produktion i några dagar för att dämpa koldioxidutsläppen. De hoppas att vinden skall vända snart och blåsa bort smogen till andra delar av Europa. Drabbas inte Tjecker av astma så blir andra lidande. Det är ett groteskt perspektiv, där vinstdrivna företag drar det längsta strået. Att även ledningens barn eller barnbarn drabbas av utsläppen verkar oväsentligt. 

You scratch my back I scratch yours

Vissa inlägg har man lust att skriva på engelska. Det finns vissa uttryck som perfekt beskriver en viss situation. Å andra sidan finns det uttryck som så väl beskriver en viss situation i Tjeckien, och för dem finns nog bara specifika uttryck på tjeckiska. Återkommande tema i mitt liv - beroende på mitt arbete - och det jag konfronteras med i en hel del vardagliga sammanhang, är att det inte beror på vad man kan, utan vem man känner. När till och med BBC Tjeckien sände ett timslångt program i fredags om denna typ av agerande, var det vemod som drabbade mig. Idag är det söndag och efter två dagar känns det bättre. Men imorgon konfronteras jag åter med verkligheten, och tar på mig gummistövlarna för att trampa vidare i träsket. Men jag tror tyvärr att situationen ser liknande ut på många andra platser i Europa. Här i öst finns dock en djupt rotad tradition, en uppgivenhet för detta beteende, som tyvärr verkar gå vidare till nästa generation. Ju längre de politiska dinosaurierna sitter på sina platser desto mindre förtroende för väljarna att handla annorlunda själva. Eller så brister förtroendet för politiken per se. 

Härlig krönika av Andreas Cervenka

Läs hela artikeln Därför skenar elitens löner i SvD Näringsliv den 13 november 2011. Det kan inte bli bättre. Man blir bara avundsjuk att någon kan skriva så jäkligt bra och vasst.

Korruption i Tjeckien sett genom The Economist

Läser gärna och ofta den tjeckiska tidskriften RESPEKT. Överlag utmärkta reportage, kommentarer och skribenter. Rekommenderas. Har följt och läst veckotidningen sedan den grundades tidigt nittiotal. Karel Schwarzenberg var en av grundarna och ägarna, ej så längre idag, men jag tror att han håller tummarna för redaktionen. Läste just nu på en av deras bloggar att tidskriften The Economist genomfört en sondering om korruption om ett urval forna öststater. Bilden är inte smickrande, Tjeckien toppar listan med sitt systematiska tillvägagångssätt. Speciellt inom den statliga sektorn som är genomsyrad av oegentligheter. Skall läsa båda artiklarn, ingen kommer att glädja mig, tyvärr.

David Bowie... tänk om man vore ung igen...

Jag försökte ladda ner David Bowies musik häromdagen, ville visa vad jag tycker om på bloggen men har fortfarande lite problem med den nya tekniken. Nåväl, med eller utan teknik, vinylskiva eller CD eller ladda ner, David Bowie är en kung i vilken form som helst.

Synd och skam att tiga

Men det går helt enkelt inte att beskriva anställningsprocessen på det statliga verk jag önskar tillträda. Franz Kafkas utvalda texter bleknar i jämförelse. Jag hoppas att jag en dag finner kraft att skriva underfundigt om dessa erfarenheter. A. Huxley, Ray Bradbury och George Orwell måste vid något tillfälle i sin karriär ha fastnat i den centraleuropeiska gyttjan. Hela detta fenomen plågar mig. Liksom H. G. Wells söker jag efter Utopia.  

Kanske dags att byta bank - Nordea?

Jag tyckte mycket om min först bankkvinna - hon tog väl hand om mig, mina konton och lån. Det var personligt, vänligt och vi kunde prata öppet. Hon representerade dock alltid banken - det fick jag alltid tänka på - men gav mig ofta råd värda en hel del i besparade pengar. Min andra bankman är likväl trevlig, öppen och hjälpsam. Samtidigt är det så, att ju mer påläst man är desto större chanser har man att lyckas med sina åtaganden. Frågar man endast om goda råd vinner banken alltid i det långa loppet. Det gör banken i vilket fall som helst, vårt kapital har de i sina händer. De senaste stormvindarna kring den stora banken gör att jag inte längre känner mig lika lojal till "min" bank. Om ledningen har en sådan attityd, så kommer jag också att visa min som kund.

Vem är du och vart går du?

Det är inte möjligt att ha femhundra vänner. Det är inte möjligt att tala om för två vänner varje dag vad man gör varje dag. Dag ut och dag in, år efter år. Det är inte möjligt att ha något att säga som tilltalar femhundra (etthundra, fem eller ens en) personer varje dag. Det måste vara en pakt med djävulen. Det är ett högt pris vi betalar för att blotta vår själ. Men vi gör det så gärna, det vete fan.

Mellan himmel och jord

Sonen hade ingen vetskap om faderns bortgång för två månader sedan.

... jag skulle ha blivit fotograf

Efterlängtat möte med Vaclav Havel

Vaclav Havel höll på att inte fylla sjuttiofem år i år. Då jag såg honom sist i våras var jag orolig att vi inte skulle ses igen. Men idag kunde jag krama om min gamla chef, min vän på hans kontor i Prag. Jag kunde äntligen gratulera honom till hans födelsedag som han firade i början av oktober. Våra möten innebär ofta att jag pratar mycket - nervös, lite grann - han lyssnar mycket. Och så kommer de visa inläggen från hans sida, så närvarande. Jag vet aldrig riktigt om jag utnyttjat tiden rätt, den korta stund vi ses. Om jag säger de rätta order, om jag balanserar kommentarer innehållande gott och ont, om jag är naturlig eller om det märks att jag trots alla år som vi känner varandra, är generad. Ja, underligt det här med "stora personligheter". Hans leende är det som stannar med mig, och hoppas att vi kan mötas igen snart, även om det så är en kort, kort stund.

Frågor på en busstation

Detta är mina gamla hemmakvarter, övergången till Fältöversten. Samtidigt som jag stod där och väntade på buss nummer 72 som skulle ta mig till Karlberg Station, funderade jag på alla afrikanska masker jag hade i väskan. Vad är egentligen meningen med att ta med sig fantastiska masker från Nairobi till Banergatan och sedan frakta dem vidare till Prag? Vi flyttar ständigt saker fram och tillbaka, förlorar några på vägen, köper nya, slänger (nya) gamla och så går det runt runt. Ja, jag vet att det inte är någonting djupt jag reflekterar över, men kanske vore det bättre att utnyttja tiden på ett annat sätt. Jag skulle kunna stå på samma busstation, med andra frågor i huvudet, kanske mer väsentliga. Som att lära sig snida i trä.