Tystnadens lov, äntligen!

Det måste till en bok (i USA) för att man skall acceptera beteendet att vara introvert. Man behöver faktiskt inte le och skratta från morgon till kväll för att "bli tagen på allvar." Jag tillhör denna skara av tystare människor, som ändock älskar att umgås och att fixa middagar och evenemang för och med andra. Även rampljuset har jag ingenting emot, men jag är som mest mig själv ensam i mitt rum, antingen hemma eller på jobbet. Att jobba i grupp, gemensamt med andra en vänlig miljö, som främjar samarbete och inte tävlande är det jag vurmar för.  Jag tävlar framför allt med mig själv för att ta fram det mesta och bästa som finns i mig. För det behöver jag inte tävla med andra - det är egentligen helt omöjligt.