Mobbning var deprimerande nog, det här känns inte heller något vidare. Det skulle inte fövåna mig om de flesta av oss inte har känt igen oss i en situation av att vara utfrysta i en grupp. Kanske har vi själva till och med nobbat någon på arbetsplatsen. Funnit en syndabock för våra tillkortakommanden. Det börjar på skolan med mobbning och fortsätter med nobbing in i vuxenåren. Vi är sociala djur som fungerar bäst i grupp, som behöver gemenskapen för att utvecklas och trivas i livet. Konfrontationen och mötet med den andra människan skapar välbehövlig friktion, låter oss pröva våra ideer och kunskap, ger oss insikt och impulser och låter oss se över det vi har lärt oss och det vi kan eller ännu inte förstår. Men för allt detta behöver vi sociala kunskaper som empati och medkänsla. Då slipper vi lära oss om beteenden som mobbning och nobbning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar