Favorit i ständig repris

Deltog i veckan i en jobbkonkurs, som jag noggrant förberett mig för, med vetskapen om att utkomsten var given från början. Händelsen är dock värdig en stilla kommentar. En god vän till mig sa att alla konkurser här är transparenta - man ser glasklart vem som skall få posten. Min naivitet och djupt förankrade tro på människans, trots allt, inbyggda godhet och känsla för rättvisa, segrar dock sällan i tunga, politiska institutioner, där karriärsplaner saknas eller bestäms efter rätt tillhörighet till det rätta segrande gänget. Man seglar ut och väntar tills vindarna vänder och man kan segla in igen.  Jag sitter i jolle på öppet hav. Good luck!

Who wants to have it all?

Det kommer ingen riddare på vit springare i det verkliga livet. I sagornas värld är han dock given, liksom prinsessan i volangklänning och krona på huvudet. Alla vill vi vara utvalda, skilja oss från mängden. Frågan är vilket pris vi är villiga att betala för att vara annorlunda. Artikeln från USA visar på en helt annan verklighet än den vi är vana vid i Sverige. Men på många sätt skiljer den sig egenligen inte så mycket från den amerikanska. Jobbet har blivit det ultimata svaret på allt - frälsaren - pengarna och karriären som ger oss mening, som ger vårt liv mening.  Att vilja ha allt och leva ett någorlunda "vanligt" liv i ett normalt tempo är omöjligt. Med den växande glupskheten decimeras vanliga mänskliga relationer till ett beteende av nätverkande och social anpassningbarhet. Att vara annorlunda är egengligen inte OK längre. Och det är inte bara kvinnorna som drabbas av detta race, utan även männen vars roll förvandlats från vanlig kille till superman.

Barnet i väskan - om barnet nu kommer, som planerat, naturligtvis - hänger med. En utsliten mamma som inte längre vågar lita på  vem hon är eller vem hon skall kunna vara. Och barnet vet bara att hänga med. Inga stora valmöjligheter än. Men när de kommer så får vi nog se. Det väntar mig också.

Why Women Still Can’t Have It All - The Atlantic

Sommarolvet snart här...

Tröttheten infaller så sakta med vetskapen om att detta är sista veckan innan sommarlov och semester bryter ut. Sista dagarna på jobbet med en hel del intressanta ämnen som måste behandlas. Sebastian som går sista dagarna på dagis, efter sommaren blir det förskola. Andreas som börjar sjunde klass och plötsligt blivit alldeles för stor, för allt. Skall bli skönt att ta igen mig och andas annan luft.

Dålig prioritering

Ja, det var min blogg som fick stryk den här försommaren. Det var barnen och jobbet i den ordningen kanske som prioriterades. Skola, dagis, lite för mycket barn-datorspelande som ibland utlöser hemska scener från min sida. Och som synes tillbringar jag tid bakom datorn på jobbet, hemma är jag hellre i trädgården eller djupt försjunken i en bok. Jag har funderat på att skaffa hemhjälp, någon som städar och lagar mat (DET vore verkligen underbart!) och tvättar. Och hämtar på dagis. Dvs. en reservmamma, någon som fixar det som jag är för trött att göra. Eller någon som läser och har roligt istället för mig, för det finns såna som kan fixa allting, eller som vet hur man gör. Goda råd mottages gärna.