Café Impérial i Prag en klenod

Quiet Quiz Survey: Are You an Introvert or an Extrovert?

Quiet Quiz Survey: Are You an Introvert or an Extrovert?

Susan Cain åter i rampljuset...

Skrev om boken på min blogg i mars, nu är den Sverigeaktuell. Är säkert värd att läsas, inte bara av introverta men även av dem som inte vet hur de skall bemöta sin tysthet.

Schwarzenbergs kickoff

Var bjuden på Karel Schwarzenbergs kick-off inför presidentkampanjen. Det var en stillsam och beskedlig tillställning, med många gamla vänner inbjudna och en hel del nya ansikten. Tja, det har ju gått tjugo år och lite till sedan Järnridån föll och vi började jobba på allvar för den nya staten, då ännu Tjeckoslovakien. Folk hängde utanför klubben La Fabrika i det ny-chica Holesovicekvarteret och Karel hälsde gästerna välkommen. Vissa var mer enträgna och släppte inte taget eller föste honom vidare till något bord för att prata enskilt. Många äldre, utbrända politiker forsökte få ut det mesta av stunden, för vem vet? Dylika tillställningar, mingel i största allmänhet, är en mycket specifik social konstruktion. Extroverter älskar, introverter hatar. Under kvällens lopp svarade Karel på utstuderade, banala frågor, med sin mycket speciella, ironiska humor. Vi som var där vet vad han står för, så för oss var hans svar inget nytt. Efter ett glas vin eller två blev allting lite gladare, efter två minischnitzlar ännu mer så. Vägen till väljarna är genom bröd och spel, det är sedan länge känt. Jag minglade bäst jag kunde, med en solros i handen åt värden. Försökte tränga mig förbi horden av kändisar som Topol, Kocab, Rupnik, Sverak den äldre och Sverak den yngre, Ruml, Stransky, Kriseova, Siklova och de unga konstnärerna som jag inte vet vem de är. Efter tre timmars ihärdigt mingel, tre glas vin och med en vissen solros drog jag ensam hemåt längs Vltavas flodbädd, förbi rivna hus och utrivna spårvagnsspår. Det var den skönaste biten på hela kvällen.

Drama

Just beautiful

Regn regn regn

Quick och Pussy Riot

Tidningarna är fulla till bristningsgränsen av ett antal fall, väl värda att följa och mycket tacksamma att skriva om, eftersom läsarsiffrorna med största sannolikhet skjuter i höjden. Jag fick ett mycket intressant mail häromdagen från en god vän, en generation yngre kvinna, som hade en fast åsikt om domen med Pussy Riot. Ingen betvivlar domen men samtidigt finns det så många i det landet som blivit trakasserade i åratal och än idag för sina åsikters skull, för sina ställningstaganden som gått stick i stäv med regimen och som fortsätter i sitt enträgna arbete för mänskliga rättigheter.  Dessa kommer i skymundan, inte bara nu, då all medial uppmärksamhet riktas i en riktning - gentemot tre unga kvinnor, performance artister, som visste vad de gick in på och som riskerade allt med sin akt. Om den yttersta tanken med den mediala kampen är att ge en röst åt det fria ordet - representerat av Pussy Riot - så är jag ändå tveksam om att det lyckas. Putin måste visa att det är han som styr landet, som styr över tre unga kvinnor.
Som brorsdotter till dåvarande dissidenten Vratislav Brabenec, saxofonist och en av grundarna av Plastic People of the Universe, är detta ett känsligt tema. PPU var dock inte en politisk underground musikgrupp. De spelade musik som de tyckte om, inte för att provocera eller stöta sig med regimen. Deras utseende, texter och spelande gick emot den tidens regimanda, minst sagt, och de fängslades och trakasserades för det livsval de hade gjort. Pussy Riot har dock hårt gjort ett politiskt ställningstagande, ett manifest, som dock absolut inte förtjänar detta hårda straff, som är grymt i sitt utförande gentemot deras barn och deras partners. Putin har visat sin starka sida, vem det är som regerar. Det visar att han samtidigt är svag och inte förmår kämpa till fullo mot sociala medier, som kommer att driva kampen på sitt håll.
Intressant är fallet Quick, minst sagt. Det får en att tvivla över det svenska rättsväsendet. Hur är det egentligen? Hur var det egentligen? Vem är det som styr, vem är det som regerar i dessa kretsar? Styrs de av ett rättspatos eller av något annat, som hör till en annan sfär än den juridiska. 

Gurksäsong

Gurksäsong säger man här, när det inte händer så mycket, när det inte finns något speciellt att skriva om och alla journalister och förövare tagit semester. Det är bara gurkorna som växer. Ådrorna sväller av hettan, det är nästintill + 40 grader i skuggan i denna Centraleuropeiska huvudstad och jag undrar hur mycket vatten som finns kvar i brunnen för att vattna i grönsakslandet. Vi har fått eftermiddagsledigt då det saknas airconditioner på utrikesdepartementet. Jag har dragit för rullgardinerna men det hjälper ytterst lite; dock är varje grad neråt en glatt skutt uppåt. Kanske räds ministern att finna uttorkade tjänstemän på arbetsplatsen? Herbert Felix kom till Eslöv från Tjeckoslovakien 1938 och startade upp det svenska gurkimperiet. Fast de godaste inlagda gurkorna kommer ändå från Znojmo, av märket ZNOJMIA.

Festa sjysst

Fester är väl underbara! Särskilt så när man blir bjuden och inte behöver tänka på någonting alls, speciellt inte på kostnaderna. Att fixa något i stil med Blå Hallen klarar ett företagsimperium. Vilken lyx att anlita den bästa partyfixaren i stan för den nätta summan av några hundratusen! Vad fantastiskt att skattebetalarna tar det här! Trodde att slöseri i miljonklassen skedde någon annanstans och stöts av de ansvarigas reaktioner vars svar är tunna och kladdiga som smörpapper. Var brister det i människors ansvarstagande?

Små och stora mellanrum

Det är mycket man funderar över när man skriver, och mycket man utelämnar. Hur mycket man ska lägga ut om sig själv? Är man inte autentisk, så är det väl ingen mening med att skriva en biografi, då får det bli fiktion istället. Blanda verklighet med drömmar, det som vi tror eller önskar vore riktigt, där det blir suddigt och gränserna mellan upplevt och upptänkt blir oklara. Man får fråga sig vem man skriver för och varför, för att få tala ut och säga som det är, och till vilket pris. Inga lätta frågor inga lätta svar. Mycket ligger i betraktarens öga, det mesta i skrivarens penna.  

Back on track

Barnen är tillbaka i Prag och Stockholm känns avlägset som en film jag sett. Sommaren är inte slut fast kvällarna blivit kallare och solen rödare då den faller ner bakom höghusen i horisonten. Hösten är en välkommen ändring i livsrytmen igen. Tar en dag i taget, hinner med så mycket jag bara orkar. Läser, går i bokaffärer och letar efter inspirerande litteatur. Det blir biografier och faktaböcker. Ovant för mig som studerat litteratur. Har blivit rädd för fiktion, för livet känns så nära inpå att jag vill ta på det som är riktigt. Utbudet är magert, jag gräver djupt i hyllorna och skrapar fram det som känns relevant. Saknar bokaffärerna från min tid i Bristol då man hängde i timmar över bra litteratur. Saknar förmågan och tiden att förlora mig själv i ord, det lyckas ibland, när jag glömmer vardagen. Blir fast framför datorn i timmar för att jag letar efter något speciellt, men glömmer ofta bort vad det var efter alla sidhopp. Skriver på min bok, det går inte fort, men det är väl inte meningen heller. Mina vänskapsband blir djupare och det känns alldeles enormt.