Barnen är tillbaka i Prag och Stockholm känns avlägset som en film jag sett. Sommaren är inte slut fast kvällarna blivit kallare och solen rödare då den faller ner bakom höghusen i horisonten. Hösten är en välkommen ändring i livsrytmen igen. Tar en dag i taget, hinner med så mycket jag bara orkar. Läser, går i bokaffärer och letar efter inspirerande litteatur. Det blir biografier och faktaböcker. Ovant för mig som studerat litteratur. Har blivit rädd för fiktion, för livet känns så nära inpå att jag vill ta på det som är riktigt. Utbudet är magert, jag gräver djupt i hyllorna och skrapar fram det som känns relevant. Saknar bokaffärerna från min tid i Bristol då man hängde i timmar över bra litteratur. Saknar förmågan och tiden att förlora mig själv i ord, det lyckas ibland, när jag glömmer vardagen. Blir fast framför datorn i timmar för att jag letar efter något speciellt, men glömmer ofta bort vad det var efter alla sidhopp. Skriver på min bok, det går inte fort, men det är väl inte meningen heller. Mina vänskapsband blir djupare och det känns alldeles enormt.
Intressant livslinje, Lucie! Ser redan fram emot att läsa din bok! Jag själv har också rötter i f d Tjeckoslovakien. Ska titta in på din blogg oftare.
SvaraRaderaJa, livet har synnerligen sina svackor men också oanade höjder. Jag tror att det kreativa flödet, utloppet, som kan te sig i olika former, ger vårt liv mening. Att försöka formulera vem vi är. Det kräver nämligen enorm disciplin och att ge av sig själv till andra. Följ mig, det glädjer mig!
SvaraRadera