Var bjuden på Karel Schwarzenbergs kick-off inför presidentkampanjen. Det var en stillsam och beskedlig tillställning, med många gamla vänner inbjudna och en hel del nya ansikten. Tja, det har ju gått tjugo år och lite till sedan Järnridån föll och vi började jobba på allvar för den nya staten, då ännu Tjeckoslovakien. Folk hängde utanför klubben La Fabrika i det ny-chica Holesovicekvarteret och Karel hälsde gästerna välkommen. Vissa var mer enträgna och släppte inte taget eller föste honom vidare till något bord för att prata enskilt. Många äldre, utbrända politiker forsökte få ut det mesta av stunden, för vem vet? Dylika tillställningar, mingel i största allmänhet, är en mycket specifik social konstruktion. Extroverter älskar, introverter hatar. Under kvällens lopp svarade Karel på utstuderade, banala frågor, med sin mycket speciella, ironiska humor. Vi som var där vet vad han står för, så för oss var hans svar inget nytt. Efter ett glas vin eller två blev allting lite gladare, efter två minischnitzlar ännu mer så. Vägen till väljarna är genom bröd och spel, det är sedan länge känt. Jag minglade bäst jag kunde, med en solros i handen åt värden. Försökte tränga mig förbi horden av kändisar som Topol, Kocab, Rupnik, Sverak den äldre och Sverak den yngre, Ruml, Stransky, Kriseova, Siklova och de unga konstnärerna som jag inte vet vem de är. Efter tre timmars ihärdigt mingel, tre glas vin och med en vissen solros drog jag ensam hemåt längs Vltavas flodbädd, förbi rivna hus och utrivna spårvagnsspår. Det var den skönaste biten på hela kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar