måndag 5 mars 2012

1 sätt att gå vidare

Det mesta av min lediga tid, dvs. ett fåtal mentala minuter per dag, tillbringar jag med att fundera kring vad som ger oss mening i livet. Har laddat ner en app som ska få mig i ett tillstånd av lugn och mindfulness som det heter idag. Jag minns när vi låg på yogamattor i gympasalen på gymnasiet och lyssnade på kassettband i stil med "andas in, andas ut, känn hur musklerna slappnar av, först i tåspetsarna, sen i fotknölarna..." Egentligen detsamma som vi lyssnar på idag, med skillnad att när man var sjutton fnissade man och tyckte det hela var pinsamt och urlöjligt och idag vid mogen ålder verkar det som oerhört inspirerande. När man är sjutton vill man inte slappna av, man är spänd som en båge och redo att flyga till oanade höjder. Visserligen vill jag fortfarande flyga, men på andra villkor och till andra höjder. Förra veckan var jag på en kvinnofrukost med mestadels 25-30 plus generationen. Det som jag såg hos dem, och det som skiljer dem från exempelvis svenska tjejer i den åldern, är att det inte har barn och verkar föga intresserade av att skaffa dem. Säkerligen har det att göra med den underliga föräldraledigheten i Tjeckien som missgynnar både män och kvinnor. Systemet är föråldrat och reflekterar inte den nya situationen som unga föräldrar idag ställs inför. De vill jobba på lika villkor med alla andra i deras situation (ålder, utbildning, livserfarenhet). Bra! ropar jag, men samtidigt vet jag ju idag att livet är så mycket mer och så mycket krångligare än den raka vägen.  Att gå vidare meningsfullt handlar om förvandling snarare än förändring. Inte som Gregor Samsa i Kafkas novell. Därtill hjälper avslappningsövningarna utan den minsta ironi i tonen. För att nå ett djupare tillstånd krävs att vi släpper taget om verklighetens dagligheter. Söndagen var ett tillfälle att ägna sig åt det andliga innehållet.Att vara religiös eller inte är inte frågan utan att lyssna i bruset efter tystnad och djupare mening. Gör vi det inte när vi är 25 hinner det säkerligen ikapp oss när vi är 45. Vi kan inte springa ifrån oss själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar