Igår sent monterade vi en ny taklampa hemma, samt hängde om den vi har i köket. Den hängde tio år ovanför mtt huvud istället för ovan köksbordet. Men vi vande oss vid det, liksom man vänjer sig vid så mycket annat man har omkring sig. På vägen hem från östra Tjeckien igår eftermiddag lyssnade jag på BBC och en kvinnas redogörelse för hennes 27 år i ett arbetsläger i Nordkorea. Det var skakande och omtumlande. Bilfärden förvandlades till en imaginär resa i någon annans skinn. Det är omöjligt att ens försöka komma nära att förstå en sådan upplevelse. Det här landet är fullt av liknande berättelser, människoöden. Man lever sida vid sida med något man inte förstår, något man har under skinnet men inte kan greppa. Det formar ens liv och förståelse av omvärlden. Alla bär vi på en skev bild av den. Liksom när vi ser vår egen spegelbild - vi ser oss själva alltid från fel håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar