Onsdag eftermiddag åkte jag och Tomas upp till Krkonose bergen, genom Jablonec nad Nisou, vidare genom Jelnia Gora i Polen,och vidare norrut till en övergiven, förfallen kyrka vid Boleslawiec. Sent på kvällen kom vi till Legnica, en stad som skall vara vacker men som kämpar med att få dit turister. Det var inte helt lätt att hitta lediga rum - i Polen är det helgdagar och allt var fullt, fullt. Följande morgon körde vi ner mot Walbrzych, till polska Sudeterna, genom ett överväldigande vackert landskap. Höga berg, kullar, åkrar, ängar och historiens hemska vingslag. I dessa berg, Sowabergen, byggde Hitler ett av sina mest vaktade gömställen. Vi klättrade i bergen och besökte ruiner och bunkrar av betong, kilometerlånga passager i bergen, utmejslade av tusentals fångar från hela Europa. Tiotusentals stupade, dog efter några veckors omänskligt arbete i bergen. Våra guider talade endast polska, vilket var synd, eftersom många turister med oss hade velat förstå mer, fråga mer, men det var omöjligt. Fastän tjeckiska språket är ett slaviskt språk går det inte att fånga nyanser. Vi tillbringade över två timmar nere i bergstunnlarna med vår guide. Vi var en liten grupp på tolv personer, alla var vi djupt gripna av den svårt åtkomliga platsen, som inte så många känner till. Vissa passager var fyllda med vatten och vi färdades lågmält i små båtar, sakta sakta, och funderade nog alla över det tragiska öde som väntade alla som hamnat där. Jag var helt utmattad på kvällen, inte bara av att köra i bergen, men att ta in all information, som inte är helt lättsmält. Det bästa sättet att lära sig historia på är att besöka de platser man läser om. Sannerligen är Centraleuropas historia en av de värsta i modern historia. Därav går det att förstå människors beteende, speciellt den äldre generationen, som upplevt ett eller två världskrig, femtiotalet med Stalins rensningar och kommunismens blomstringstid fram till 1989. Vid den tidpunkten var ett antal generationer skadade och fysiskt och psykiskt nedbrutna. Hoppet går till generationen som aldrig upplevde det kommunistiska helvetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar