Idag regnade det inte. Jag kunde klippa gräset med vår handgräsklippare, som jag gillar mycket. En blågrön med orangea detaljer, ja, det är en Gardena 38 cm bredd. Det tar mig säkert 45 minuter att klippa hela tomten snyggt. Efter fem år av vanvård har maskrosorna tagit över och regerar lugnt. Igår, när det regnade hela dagen, drog jag upp etthundra maskrosor. Jag räknade, för att vara pedantisk och noggrann. Sedan gav jag upp. Jag insåg att det är en kamp som jag omöjligt kan vinna. De gula, soliga blommorna kommer lysa glatt om några dagar igen, till glädje för alla Miljöpartister, och kanske mig också. Maskrosen var min farfars älsklingsblomma, och farfar var min älskling. Jag vet att en bit av honom finns i varje maskros, så därmed är slaget om deras utrotning förlorad för min del. Under tiden som jag drog upp de etthundra maskrosorna passade ett gäng med mygg eller andra otrevliga insekter att härja på min ben, som efter ett tag såg ut som den tjockare delen på brännbollsracketar. Jag var tvungen att konstatera, att det var alla bekämpningsmedel mot maskrosor, som hade gjort insekterna härjade och giftoemotståndliga. Farfar hade rätt, låt maskrosorna leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar