Inte kan man gå omkring och vara arg och frustrerad, eller? Jag får se det jag har åstadkommit som en bragd, men jag vill så mycket mer. Frustrerande är att se icke-kompetenta personer på viktiga poster, amatörer glida förbi på en räkmacka, asociala personer inneha funktioner som kräver social kompetens. Men det är dessa personers chef som är det största misstaget. Och å sin sida ditsatta av ytterligare en omöjlig chef. Och så går det vidare ända högst upp i pyramiden. Jag ser inte allt, men en hel del insyn har man efter tjugo år. De som kan någonting fastnar i ekorrhjulet lite längre ner, rädda för att säga något och mista jobbet. De som sitter snäppet högre upp säger inte heller någonting, för de väntar på det större klippet. Och då håller man tyst, biter ihop. Och så går det vidare, år efter år. Problemet är inte att respektera en chef , det är som det skall vara. Men man kan inte respektera någon endast för en funktions skull, om personen ifråga är fullkomligt malplacerad. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar