Nu har jag sorterat inbjudningskort, nyårshälsningar och annan memorabilia som jag hittat i en alldeles för stor plastlåda. Den behöver jag till annat, leksaker till exempel. Nåväl, dessa papperslappar härstammar från tiden då jag jobbade för presidenten Vaclav Havel. Vissa inbjudningskort väckte gamla minnen till liv, andra var helt anonyma, som om de var adresserade till en annan människa. Jag tror att jag inte ens gick på hälften av alla evenemang jag var bjuden till. Jag reste istället världen runt med presidenten och missade således en hel del av det som ägde rum i ambassadörskretsarna i Prag. Visst var det tjusigare att vara med på alla resor - men varför sparar jag då på alla inbjudningskort? Jag har funderat på att göra ett eller flera collage, skriva memoarer, skriva en novell eller en saftig roman, och då behöver jag all hjälp i form av minnen. Fast jag knappt minns hur personerna såg ut som bjöd mig till sina fina fester och tillställningar. Således känner jag mig inte gammal, inte alls, men det här hände för tjugo år sedan och det är fasligt länge sedan för en statsanställd. Dags att hitta på något kul igen! Så att man har något att se fram emot när man ser tillbaka på sitt liv om tjugo år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar