som står i vägen för allt jag vill göra. Varje morgon är att se någon annan än den jag känner, den jag minns. Jag vänjer mig illa vid att se denna person, som ändras inombords och på utsidan. Förstår du? Fast jag med intellektet vet att detta är åldrandet, att sådan blir kroppen och att detta är det enda rättvisa, som hör till tankarnas mognad, kroppens mognad. Med åldern blir att mjukare, skinnet, tankarnas hårda kanter slipas ner eller så tvärtom kan de ta sig an riktigt vassa spetsar. Dem gillar jag bäst, egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar