måndag 18 februari 2013

Det hänger samman

Hon ler! Efter ett år av mulet väder i själen klarnade det och hon hade förbrukat det allvarliga uttrycket. Det finns under ytan, men för den utomstående är det dolt. Processerna av bearbetning kan vara långa, eller snarare behöver få ta den tid de behöver. Säkert kan man få hjälp av externa medel, säkert är de nödvändiga ibland, men att falla djupt och bit för bit ta sig upp från avgrunden, upp till ljuset, och lyckas - medveten om att flamman är bräcklig - är bedövande. Som att vakna på morgonen och höra koltrastens sång. Höra den, på riktigt. Inte bara tvivitt, tvivitt! men att det precis då blir den ultimata stunden av förnimmelse. "Mindfulness" med ny terminologi idag, meditation eller djupmeditation som det har kallats i årtionden. Men då är bakgrunden av andlig karaktär, människans resa går till en djupare botten, till hela varat och meningen av existensen. Frågorna som ställs när vi börjar formulera tankarna och vi kopplar bort oss från modern till oss själva och förnimmer vår egen dödlighet. Sexåringen som uttrycker det så här: "Jag vill inte ligga under marken!" eller "Eftersom min bror är äldre dör han tidigare och jag får alla hans leksaker!". Trettonåringen som undrar hur långt evigheten sträcker sig. Universum har den ett slut, är den evig? Tanken är svindlande lika hänsynslöst för honom som för mig.

3 kommentarer:

  1. Du skriver regelbundet, slipat, tycker om din stil. Sättet du uttrycker dig på. För mig lossnar det ibland - men bloggen är ju annorlunda än litteratur, men en början på de större texterna. Skrivandet lossnat på bloggen, nu är jag inte längre rädd för mina egna ord. Tack för din kommentar!

    SvaraRadera
  2. Tack själv, Lucie! Vad roligt att du känner så!

    SvaraRadera