I morse rann vattnet i en tunn stril, det tog en god stund att tvätta kropp och hår. När klockan blev sju tystnade duschen, bara en harkling ekade i avloppet. Jag mindes natten i en Dogonby i Mali; jag lyckades förhandla mig till en hink med vatten och en mugg därtill. Lycka att få skölja bort svetten från skinnet; det spelade ingen roll att vattnet var orange, fullt av jord. Tjänsteresan till Baku i januari 1992; en halvtimme vatten på morgonen i det fina hotellet. Trettio minuter var en evighet. Att uppskatta det som finns när det inte finns, eller att uppskatta det som inte finns när det finns. Utan vatten stannar allt, men människan förorenar ohämmat urkällan, föraktar livet. Utan prislapp inget värde. Människan består upp till sextio procent vatten. Prislapp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar