Rensa och eliminera

Ibland kan jag vakna mitt i natten och möblera om i rummet, i tankarna. Det blir som en besatthet, att vilja placera sakerna på rätt plats, och att ta bort det som inte längre ryms i den nya föreställningen. Jag har ofta underat var denna bestatthet kommer ifrån: ibland kan det vara i dagar, veckor. Jag lugnar ner mig när det blir precis som jag föresatt mig. Jag kan göra om mina föräldrars hus, vänners lägenheter, fundera över optimala lösningar, våndas över onödigt krimskrams, besvära mig över hur mycket skräp som står i vägen för "det väsentliga". Jag vill komma åt kärnan, känna varat i rummet, i den konkreta platsen. Det visuella och estetiska, eller kanske mer avspeglingen av själen i den konkreta platsen, är drivkraften. Fyllningen är inte dyra föremål, exklusiva tyger eller avantgardistiska fåtöljer - det är själens vs. kroppens tillstånd jag vill formulera. En möbel har sin definitiva plats i rummet: en och ingen annan (men är det möjligt att det finns en position som känns rätt för mig och fel för andra - eller finns det bara ett sätt, ett rätt?) Vår elementära förankring till jorden, vars kaos och ordning vi är en del av, vars symmetri vi är delaktiga av, ger oss möjligheter att söka och finna estetiska ideal som ger oss välbefinnande. När vi skapar ting behagliga för ögat, när vi drar handen över dess struktur och vet att det passar med vår inre fysik, då är harmoni på gång.