Om du vill göra något ordentligt, se till att göra det bra. Om du gör det bra kan du likväl se till att göra det bäst möjligt, alltså helhjärtat och maximalistiskt. Detta är inte att skinna någon in på bara kroppen, få ut mest själv och lämna lite eller inget kvar. Funderar ofta på hur de olika leden i matproduktionskedjan verkar (tvingas) göra allt för att maximalisera sin vinst på bekostnad av produktens kvalitet. Eller hur vissa produkter har en inbyggd livslängd och det helt enkelt inte går att laga dem. Hos fotografer är det markant med äldre apparatur, som forfarande fungerar efter hundra års användande. Man smörjer hjulen och kameran rullar på, inte snabbt och helt ljudlöst, men den spinner vidare. Jag är ingen nostalgiker som gråter över svunnen tid, men tror att det finns mellanrum i vårt samtida beteende och vårt sätta att se på vär(l)den som skulle kunna förbättras och göras mer logiska. Detta skulle med största sannolikhet innebära vissa umbäranden och en reduktion av det gapiga "vill ha" samhället. Vissa produkter skulle med andra ord bli dyrare. Ta som exempel vatten. Jag har fortfarande inte förstått vitsen med att skicka till exempel Evian vatten till Australien, Tjeckien, eller Sverige för den delen. Vi har ju drickbart vatten, dock inte från en glaciär, men tacksamt nog H2O. Om man längtar efter just Evian vatten kan man ju åka till kurorten. Och vara glad och tacksam för sitt lokala vatten. Argumentet att man som fri människa har rätt till kött från Brasilien är väl ok, men att man då får se till att betala ett pris för det. Ett pris som gör att man ställer sig frågan om det är värt att tugga i sig sydamerikanska proteiner i Europa. Alltid, alltid i såna stunder kommer jag att tänka på Peter Sellers i rollen som trädgårdsmästare i filmen Being There. På uttalandet att fler människor kommer att se honom live på teve den kvällen än har varit på teater de senaste 35 åren, svarar han lakoniskt och utan ironi: "But why?" Kanske borde man oftare ställa sig den frågan i affären, när man i mars plockar ner körsbär i plastpåsen i matbutiken. Vart tog längtan vägen? Vi betalar ett högt pris för våra året-runt-körsbär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar