I över två veckor har jag på min fria tid bitit mig igenom och betat av högar av texter kring temat public diplomacy och försöker nu knåpa ihop några egna funderingar kring detta. Det är otroligt att det finns så mycket och så många som bearbetar detta tema. Med mjuka medel (soft power) övertyga någon om att just din "produkt" (land, kultur) är bäst - eller bra - och att du behöver den, vill ha den. Har man en dålig utgångsprodukt (land med stor korruption) blir det ett tufft jobb att övertyga den andra sidan om ens storslagenhet. Här lutar oss mot det som är tradition, klassiskt och som alla gillar. Slott, borgar, klassisk musik, vin och öl. Det bästa i världen. Men kanske det inte räcker längre. Konkurrensen är tuff. Svårare är det att uppfostra barn. Eller förstå sin man. Där hjälper inga handböcker och härligt formulerade formler. Lika svårt är det att förstå att något så uppenbart som lika lön för lika jobb och kön kan vara väldigt svårapplicerat. Faktum är att nästan allt jag gör idag ser jag genom prismat av att bli olika behandlad. Säkert har det med att göra att jag befinner mig i Centraleuropa, där kvinnans roll och hennes uppfattning av sig själv är en annan än den i Sverige. Jag har blivit kallad för lesbisk, när jag som chef haft enbart kvinnliga medarbetare. Jag har blivit kallad för manlig när jag har kört en tjänstebil själv, utan chaufför. Samtidigt har den emanciperade kvinnan en upphetsande effekt på männen; men hemma vill det inte ha henne. Det finns historiskt-sociologiska förklaringar till detta, men faktum kvarstår att år 2012 kan jag fortfarande känna mig som en rymdvarelse. Glöm ej att en stor meteorit föll på det böhmiska territoriet och hela Tjeckien idag är egentligen en stor krater. Kanske är vibrationerna från denna tid kvar i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar