Högvarv

Tittade på några av mina favoritpersoners bloggar i Sverige. En av de smartaste är Katarzyna Tubylewicz. Borde kommentera det utförligare men titta på hennes blogg så förstår ni. Undrar hur hon hinner... Det finns andra som jag beundrar, oftast är det kvinnor i liknande roll som min egen, men inte nödvändigtvis. Jag undrar vad jag gjorde med all fria tid under studentåren egentligen. Jag pluggade för mycket, tror jag. Snälla flickor får ändå aldrig drömjobbet och kommer kanske inte ens till  himlen. Nä, nog hade jag det bra ändå, men kanske var jag mycket hemifrån. Flyttade till Frankrike när jag var tjugo och sedan dess har jag egentligen inte bott hemma. Att bo utanför sitt skal, sitt bo, är en mycket djup och intensiv upplevelse, om man låter sig omfamnas av allt det nya - då menar jag språk, mat, kultur, vänner, festligheter, allt. Att inte kunna skämta obehindrat, att inte kunna föra en intelligent diskussion för att man saknar de rätta orden. Allt det där som gör att man känner sig utanför. Utanförskapet ligger mig varmt om hjärtat, samtidigt som jag älskar att vara med människor. Jag har glömt bort alla dessa gamla känslor, förenade med att vara utanför, men jag inser nu, när jag sitter här i Prag, att jag förstår vad Pragborna säger, och inte bara det, utan naturligtvis hela den mentala biten. När expediten är otrevlig i kassan tar jag det inte personligt utan låter det glida ner som vore jag en teflonpanna. När föraren bakom mig pressar mig nästan av vägen ser jag hans frustration - det är ALLTID en man - och lilla lilla ego bara glida förbi. Och jag inser att jag lever bredvid, inte i, för jag kommenterar och har alldeles för många åsikter om allt och alla. Eller kanske är det just tvärtom?