Ett leende

Kan folk inte le i det här landet? Ja, det kostar nog för mycket att visa vänlighet och den ljusare sidan av sig själv. Idag hade jag en blandad dag av OK och dålilg, eller mindre bra. Jag undviker den biten. Mina två barn var som vilddjur, och jag som tämjare av vildmarken. Igår skrek jag och var ganska odräglig mamma, mina nerver brast och jag med. För övrigt: av femtio lådor har vi femton kvar att tömma.Eftersom huset vi bor i har flera våningar är det positiva att jag springer upp och ner ett femtiotal gånger per dag. Min förhoppning är åter att komma i form. Imorgon skall jag spela in ett progam för tjeckisk TV om kvinnor och mödraskap, föräldraledighet och hur den tjeckiska kvinnan/mannen står sig i jämförelse med sina likar i EU. Jämfört med Sverige. Det är inget positivt konstaterande, För mig, som aldrig har tagit ut någon föräldraledighet är det absurt dubbelt upp. För jobbets skull har jag offrat en hel del - tid med mina barn, framför allt - och kan bara säga att jag har klarat av det. Till vilket pris är en annan fråga. Det skall bli intressant att se hur programmet i TV kommer att te sig till slut. Mitt hopp går till den nya generationen i det här landet, till dem som inte upplevt kommuismen och dess efffekter. De upplever visserligen bi-effekterna men på ett drägligt sätt.