i världen varje morgon, när jag loggar in på mobilen och läser dagens nyheter - men några minuter innan dess på busshållplatsen, står där nästan alltid ett ungt par som delar en bit av resan till jobbet. De står intill varandra, pratar ohörbart, smeker på kinden, snuddar vid håret och jag känner mig lite av en voyeur. De har något som nästan ingen i hela världen verkar ha, en sällsynt ö av frid. De exponerar mitt stormiga äktenskap, där hetlevrade debatter växlas med dagslånga tystnader. Igår visades den klassiska tjeckiska sextiotalsfilmen Ecce Homo Homolka på kulturkanalen och vår trettonårige son såg den tillsammans med mig. "Det är precis som hemma!" utbrast han. Filmen kräver möjligen vissa kunskaper i tjeckisk livsanda samt dåtidens politiska klimat - men vissa scener är som tagna ur vårt hushåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar