Vissa dagar är liksom bara fyllda av jobb och av saknad. Idag saknar jag mina barn, fast jag har dem runtomkring mig hela tiden. De är på väg och jag hinner inte ens vara med dem som jag skulle vilja. Jag saknar min bästa vän i Stockholm. Jag saknar mina vänner i Stockholm. Jag saknar det vedmodiga slutet på sommaren i Stockholm, prasslande torra löv i skogen, att nu är slutet nära. Solen ligger lågt och jag är lika låg. Kanske har det med åldern att göra? Kanske är det så att jag går in i en ny livsfas och jag vill inte riktigt erkänna det för mig själv? Kanske vet jag inte riktig vad som händer med mig i min kropp och själ. Så jag jobbar och sliter, i trädgården, med att måla fönster, laga en cykel, byta marsvinens halm och hö, laga ointressant mat bara för att äta måste man ju ändå. Det är en sån där dag, och det är inte en söndag. Och det sitter djupare än så, jag vet det, men nu får det räcka. Ute är det varmt, imorgon blir det över trettio grader igen, kanske för sista gången i år. Brittsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar