Allt gick förvånansvärt bra tidigt i morse. Jag steg upp halv sju, väckte Sebastian kvart över sju. Yrvaket sade han "Jag längtar efter dagis och nya kompisar". Efter en flaska välling gick vi i den kyliga septembermorgonen till busshållplatsen. Vi har en lång resa framför oss - fyrtiofem minuter eller lite till - med buss, tunnelbana och till fots den sista biten på en halv kilometer. Han kommer att vara ordentligt trött ikväll. På vägen sjöng och pratade han, jag såg hur han riktigt såg fram emot att komma iväg och vara bland barn igen. Nog med vuxna efter en hel, lång sommar. När han såg den pampiga förskolan, ett vackert sekelskiftshus i gult och vitt, utbrast han "titta pappa". Byggnaden tronar i en stor trädgård ovan centralstationen i Prag, med vy över huvudstaden. Fröken tog emot oss, eller honom, så fint och vänligt och motade in honom i deras "klassrum". Alla barn har sitt tvättställ med handduk, kam, tandborste och tandkräm. Bra. Tur att han pratar tjeckiska, annars hade det inte fungerat med en tjeckisk förskola. Vi lämnade Sebastian gladare än han, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar