Började läsa boken Quiet av Susan Cain. Jag som tillbringat nästan sex år i USA, som student, kan indentifiera mig med en hel del i de två första kapitel jag susat igenom. Der är en uramerikansk bok på så sätt att jag dras med i skeendet, helt mesmeriserad av det jag läser. Känner igen mig, känner precis det hon beskriver. Minns ett brev min handläggare skrev när jag var voluntär på Bennington College för elever som kommit för att plugga under några veckor på sommaren. "Enligt amerikansk standard är Lucie (Brabenova) tystlåten och reserverard på europeiskt vis, men mycket omtyckt av sina elever och studenterna i huset hon ansvarar för".
Susan Cain drar allt från början, varifrån amerikarna fick sitt stora smajl, överdrivna gester och säljande uttryck. Hyperboliserade. Och nu är jag bara i början och ser fram emot vad hon hittar för och hos oss mer introverta typer. Att hon berör ett tema som är hett inte bara för amerikaner utan egentligen för hela den västerländks hemisfären. Vi har gått från att betona karaktär till att fullkomligt frossa i personlighet. "Vi" har blivit "jag" med den patologi som detta innebär: fokus på jaget blir till en obsession förutspått att gå under, som det romerska riket, tror jag.
Susan Cain drar allt från början, varifrån amerikarna fick sitt stora smajl, överdrivna gester och säljande uttryck. Hyperboliserade. Och nu är jag bara i början och ser fram emot vad hon hittar för och hos oss mer introverta typer. Att hon berör ett tema som är hett inte bara för amerikaner utan egentligen för hela den västerländks hemisfären. Vi har gått från att betona karaktär till att fullkomligt frossa i personlighet. "Vi" har blivit "jag" med den patologi som detta innebär: fokus på jaget blir till en obsession förutspått att gå under, som det romerska riket, tror jag.
Intressant, boken kommer ut på svenska 18/5, "Tyst : de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns". Jag har även hittat en recension på http://www.marcusbiblioteket.com/?p=4744 och har bildat mig lite. Det är absolut en bok som jag skulle vilja läsa framöver. Och nu skall jag även läsa den här intervjun med Susan Cain: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/maste-alla-horas-och-synas-hela-tiden. Har du läst den?
SvaraRaderaEva, tänkte att du skulle gilla detta. Skrev om boken redan den 31 mars 2012 på min blogg, vet inte ens hur jag kom över den, och sedan kom recensioner i svensk press på hösten om jag minns rätt. Hon säger det vi i grund och botten vet men inte längre vågar uttala. Personlighet har ersatt karaktär. Det finns ju en subtil skillnad. Det känns bara bra att veta att det är ok, att det inte är något fel på oss/dem som värderar gemenskap och ensamhet på ett annat sätt än det medialiserade utåtfixerade. För oss europeer är detta normalt, men för amerikaner är det säkert en nyhet! Jag vill inte förlöjliga temat eftersom det har en enorm inverkan på utbildningsprocesser, arbetsplats som plats och som gemenskap och som generator av ideer etc. Definitivt värt att utforska. Kan inte släppa taget om boken!
SvaraRaderaNämnde boken i min blogg återigen den 29 augusti 2012 då den blev Sveigeaktuell med hennes besök och intervju i DN eller SvD.
SvaraRaderaFint skrivet i mars 2012, Lucie! Jag känner igen mig själv i det. Ja, samarbete ska det vara, det tycker jag också!! (Jag fick lite problem med firefoxprogram på min dator, jag fick gå ut och in här på din blogg flera gånger.)
SvaraRadera