Bilden av ovan fångad trappa är just det som gör det tjeckiska landskapet skrämmande och charmerande samtidigt. Skrämmande, eftersom det påminner om en tid som totalt uteslöt människan, allt var konstruerat för en funktion inte för en levande, tänkande, känslosam varelse. Charmerande, eftersom trappan representerar förfallet och och samtidigt vetskapen om att det är en tid som för alltid är borta. Man kan le åt det absurda, gråta över dumheten och samtidigt ertappa sig med att man håller på att bli gammal; man besitter ett historiskt minne: "Så här var det förr i tiden". Men vem fan bryr sig om det? Trappan är ju urful! Riv den! Och det historiska minnet är som bortblåst - endast fotografiet är kvar som vittne.
"Skrämmande och charmerande samtidigt" du har verkligen fångat känslans paradox, dubbelheten. Jag kan själv känna igen den inför t ex nerlagda fabriker, men även annat gammalt skrot som kan väcka någon slags nostalgi...
SvaraRadera