Vi har överlevt julen. Jag avundas alla som uppriktigt kan påstå att de har haft en underbar julhelg tillsammans, allihopa. Det måste vara något fel på mekanismerna i vårt familjesystem. Det gnisslar och låter, det behöver troligen smörjas ordentligt. Ett av mina elixir som jag flyr till, blir mina böcker. Har alltid varit så att jag flyr till mina böcker - inte att jag inte förmår lösa problem, jag är ganska duktig på sådant, men som min mor säger, jag har blivit lite avtrubbad och nerfilad av tidens tand. Eller så har det att göra med att jag fortfarande inte har läst färdigt Saul Bellows More Die of Heartbreak. Jag har läst en hel del, men den här boken, trots - eller just tack vare - sina tjugofem år på nacken, har så mycket kraft och humor som bara kan få plats i en pocket på över 200 sidor. Småstilat dessutom. På tunnelbanan i Prag befinner jag mig plötsligt i USA, eller Paris, i den tid då jag befann mig på dessa platser i mitten av åttiotalet; idag dubbelt så gammal. Nu är texten begriplig och alla ord och meningar blir till en enorm sallad som innehåller allt, som jag inte får nog av. Mer, mer, MER!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar