Bejrut - dag 19

Har ätit lunch hos Eliah som har ett litet kafé på hörnet, precis på halva vägen mellan ambassaden och mataffären. Han hade öppet en kväll när jag och Sebastian var på väg hem med en lätt matkasse i handen. "Bonsoir Madame", hördes inifrån kaféet som är cca 3x3 meter i storlek men har en desto större uteterass. "Bonsoir Monsieur", svarade jag. "Voulez vous prendre un café?", lät det från det mörka kaféet. "Oui, pourquoi pas?!", svarade jag lätt nervös, men Sebastian höll mig lätt i handen. Vi satte oss ner på en klassisk plaststol, som finns över hela världens uteplatser, och inväntade servering. Eliah, en rund, kortvuxen man i sextioårsåldern kom med en minimugg med starkt, hett kaffe åt mig och en juice åt sonen. Vi satt över en timme och konverserade och jag hann dricka ett eller två glas whisky. Till slut bestämde Sebastian att det var dags att ge sig av, klockan närmade sig åtta och det var naturligtvis redan becksvart ute. Cikadorna hade tystnat, kanske.

"Venez dejeunder samedi!", ropade Eliah efter oss. Klart att vi gjorde det idag.