Slutet gott allting gott

Skrivkramp. Men den går att bota med att skriva. Liksom alla andra krämpor går att bota med någon form av aktivitet, framför allt aktivitet som gynnar andra samtidigt. Även om jag mår rent ut sagt skitdåligt så mår jag genast bättre om jag får chansen att hjälpa någon - och hjälper så omedelbart mig själv. Periodvis känns som att man hänger på en skör tråd, som en marionnett gör man alla gester automatiskt, hjälpt av Någon där uppe. Vissa dagar drar Någon livligare i trådarna, andra dagar dinglar armar och ben livlösa. Kanske har Någon också dåliga dagar? Löven faller ändå till hösten, vare sig man mår si eller så. Gott att veta om än så någon visshet.

Tired Of Being A Brand?

Vem är det som förespråkar att människor är varumärken (läs "brands") och inte personer? Vem är det som får oss att se på varandra som varumärken, som att vi har ett inbyggt eller förärvat handelsvärde? För egen del är jag evinnerligt trött på all litteratur som vill att jag skall sälja mig själv som underbar, levnadsglad, flexibel, töjbar och tänjbar i alla dess former och skepnader nu och i all evighet. Som vill få mig att tro att jag alltid är densamma, som i den där självhjälpboken utan vare sig ålder eller kön, befriad från mig själv och egentligen en helt annnan. Den jag tror mig vilja vara men aldrig kommer att bli.

Yale University Art Gallery - Mark Rothko

Untitled (1954) Mark Rothko.

This is the only painting that I have ever meditated over and one that has made me cry intensely. The experience was close to a revelation, one that I dig for when exhausted of the vanity and uselessness of the commercial artscene. When I heard Rothkos quote during a documentary, for once in life I felt I had touched on something beyond myself in art. He was quoted as saying that he wanted to express "basic human emotions - tragedy, ecstasy, doom...The people who weep before my pictures are having the same religious experience I had when I painted them."  

On Writing

“Don't tell me the moon is shining; show me the glint of light on broken glass.”
― Anton Chekhov

Mother Nature Gives And Takes In Prague

En produkt av sin tid

Vad man nu än må tänka och tro om innehållet, så hoppas man att ens egna barn kommer att ha en egen hjärna och hjärta och inte falla offer för all manipulation. Boken är suveränt läsbar, underhållande och för mig, som handlar sällan, finns mycket att fundera över. Mycket visste jag redan undermedvetet, de intressanta bitarna i boken handlar om neuroscience, hur allting går att mäta i våra hjärnor och hur denna information utnyttjas för att kunna erbjuda oss ännu mer varor vi absolut inte behöver.

Vissa passager har jag svårt att hålla med om; som att den som inte konsumerar enligt konstens alla regler tillhör en konsumentgrupp ändå. Att man tillhör en grupp är naturligt - ibland är det ett medvetet val, ibland är det betingat av det man sysslar med. Att inte konsumera, dvs. inte att vara en del av en (för)blind(ad) hord är ett beslut värt att beakta och beundra i dagens västerländska konsumentsamhälle. En medveten konsument är en smart konsument.

Underhållande och fasansfullt samtidigt. Som gjort för en bestseller. Naturligtvis!

Rött Tjeckien

Har svurit att inte skriva om politik idag, åtminstone inte när tankarna konstant mal över detta tema. Oundvikligt att inte prata politik i detta land. Ett mycket fåtal av mina vänner klarar sig utan det, eller en del av mina bekanta undviker det, för jag fruktar att det haft att göra med den föregående regimen. Det är som att prata om djävulen, man undviker uttrycket, undviker att ens behöva uttala ordet. Häromdagen blev jag påmind om historiens vingslag då jag blev uppringd av makan till Jan Masaryks bortgångne sekreterare. Jan Masaryk var son till T. G. Masaryk, förste president i det nybildade Tjeckoslovakien 1918. Jan Masaryk var utrikesminister och omkom under underliga omständigheter den 11 mars 1948 på Czerninpalatset, dvs, utrikesministeriet. Man fann honom på gårdsplanen, han hade hoppat eller blivit knuffad ur badrumsfönstret i sin arbetsvåning på femte våningen. Jag har varit där ett flertal gånger, både ensam och med besökare. Det är som att gå till en kyrkogård. Man nästan hör röster och visualiserar skeendet när man står mitt i rummet, bredvid sängen. Vad var det som hände, egentligen? Vill man veta, egentligen? Jan Masaryk hade ett flertal sekreterare, och som namnet säger, så har de burit vittne, men samtidigt bevarat en hel del hemligt, av respekt för anhöriga och sig själva. En av hans siste sekreterare hade jag glädjen att träffa och stifta bekantskap med, satt hemma hos honom ett flertal gånger. Blev vänner. Det han berättade gjorde att håret reste sig på mig, fick mig att inse hur lyckligt lottad jag var. Efter denna röda period följer en blå, för det finns ingenting mittemellan.

Fall is here

Gillard labels Abbott a misogynist

Höstpromenad botar mörka tankar

Funderingar bakåt

Jag har börjat revidera - revisionen har pågått ett tag redan. Vissa påstår att man inte skall göra sådant, att man skall blicka framåt. Jag blickar ständigt framåt, men vill försöka förstå mig själv, mönster i mitt beteende som kanske inte tilltalar mig, eller som återkommer, automatiskt. Och jag vill försöka förstå varför det är så. För jag intalar mig själv att om jag förstår, så kanske det kan bli annorlunda nästa gång.

"Paket" inlämning på Posten i Prag

Mörka tider mörka tankar

Kanske är det den politiska marasmen i Tjeckien, som dock inte skiljer sig nämnvärt från andra länder i Europa, som bidrar till mitt dalande humör. Här står korruptionen på topp med en hel del häktade toppar och lobbyister på senare tid, som förmodligen har med senatsval och annalkande presidentval att göra. Skulle jag bara läsa tidningen och med det nyhetsutbudet stilla min hunger, vore det bättre att svälta ihjäl. Nu är det så att tidningar måste sälja vissa upplagor för att gå runt, och eftersom konkurrensen är hård är det ju sämre nyheter, desto bättre det säljer. Det är en bit av den mörka tiden. Den andra fylls av egna orosmoln, som säkert har med åldern att göra. Det går inte att förbise att jag snart (ok, om två år) fyller femtio, och att när jag teoretiskt skall gå i pension (65, kanske) så fyller mitt andra barn 22 år. Åtminstone kommer han att vara myndig. Sen start. Inget att göra åt idag. Lägg därtill mina sviktande hormonnivåer så är bilden komplett för dagen, veckan, månaden, etc.

Blir nog bättre att ladda upp fina bilder. Får bli nästa inlägg.

Sydkoreas nationaldag firas i Prag

Det bör tilläggas att tjejerna på bilden är från Vietnam.

September i Stockholm