Måste medge att Paris är och förblir den mäktiga storstad den är - men den lever i det förflutna, liksom en stor del av Frankrike. Det blir att viktigare att bevara och förvara det stora arvet, men därmed finns mindre och mindre utrymme till nyheter. Ett resultat av den explosionsartade växten av staden, där det knappt får plats en knappnål. Att gå genom staden innebär att trängas, som i New York, och man måste hålla en viss gångrytm för att inte irritera övriga flanörer. Men flanerar, det gör man fortfarande. Sitter man inte på kaféer och betraktar folk så går man runt i de olika kvarteren och upptäcker att det finns en affär för varje smak och intresse. Mest älskar jag bagerierna och konditorierna - boulangerie et patisserie - att stå och stirra i skyltfönstret på diverse uppenbarelser och kreationer i sött och salt - det är nog att se men inte röra. Jag gick mig utmattad under tre dagar, en kväll rosa champagne i kroppen, den andra en sen fransk film på hotelrummet och sedan var jag borta. Paris ger och tar, men lämnar ingen oberörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar