Har funderat på att varje morgon ÄR verkligen en ny dag. Som man kan göra vad man vill med, se på saker och ting från ett helt nytt perspektiv, ta in intryck på ett nytt sätt. Men vad jag vet är att för detta krävs kontakt med en annan människa. Sällan sker någonting av sig självt. Alla dessa självhjälp böcker, som hjälper den som ger ut den, är egentligen väldigt lite värda utan en mänsklig kommentar eller faktor. Kontakten skinn mot skinn, eller öga mot öga, tvingar en att konfrontera sitt eget perspektiv. Det är inte förrän detta möte sker som något verkligen kan hända. Kanske finns det då verkligen något gudomligt i var och en av oss, som gör att vi kan hjälpa en annan med vår närvaro. För vad som är vetenskapligt bevisat - och det tycker jag är en av de största upptäckterna - att människan vissnar och dör i brist på fysisk kontakt och närvaro. Vi är skapade till att umgås med varandra, att vara nära varandra. Egentligen är det ju så enkelt, men vi gör det så svårt för oss. Hittar på skäl att inte tycka om, att undvika, att till och med hata - någon. Att försöka, varje morgon när man vaknar och slår upp ögonen, fortfarande i den varma sängen, försöka sprida värme och mänsklig närvaro - utöver det dagliga jobb man måste utföra. Det är inte svårt, men i början kräver det lite ansträngning. Häromdagen var jag kallad till en chef för att få information om min anställning. Jag fick gå genom tre dörrar innan jag kom fram till hennes arbetsbord. Den överliggande känslan var spänd och kylig, rummet odekorerat och kallt. Allt för att man skall tillbringa så lite tid som möjligt i detta utrymme. Men jag tog in chefen i mitt sinne som en varm och känslig människa; mötet blev visserligen kort, men vänligt, och jag fick veta det jag ville och lite mer därutöver. I min tankebana skulle hon vara toppen. Det blev så. Kanske lyckas man inte alltid, men att försöka se på situationen från "den andres sida" utan vapen i handen. Vi går alltid på möten beväpnade med ord och pappersmaterial. Men det vi verkligen kan ta till mötet är vårt öppna sinne. Vad som sedan händer kan bli en överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar