Jag undrar alltid efteråt varför jag inte hann med mer, varför det bara blev fem möten per dag. För det finns så mycket jag vill veta, så mycket jag vill hinna ikapp med mina vänner. De är inte många, kan inte räknas i hundratal, men de som finns betyder så mycket för mig. Ibland är det som att varje minut med dem räknas. Kanske har det med mina vistelser utomlands att göra. Då ville jag ju ut i den stora världen, det var verkligen självvalt. Nu är det visserligen mitt val åter igen, men på något vis är det inte längre lika lätt. Eller så är det precis lika jobbigt som det var då, bara att jag har förträngt känslan från den tiden. Att vara borta från dem jag tycker om, från dem som betyder mycket i mitt liv. Naturligtvis har jag skapat mig nya vänner på varje ny plats, det har egentligen inte varit ett problem, så jag har ju inte förlorat någonting, endast vunnit nya bekantskaper, vänner. Men det är just detta, vänner. Att kunna odla en djupare relation, en djupare vänskap, en djupare förståelse. Att verkligen få komma in nästan under skinnet på den andra, att vara försiktig men ändå öppen, att ge och få så mycket tillbaka. Dem saknar jag, mina vänner i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar