Hela oktober månad har varit höljt i olika skandaler, som (tyvärr) inte berört mig direkt - det är bra med synlighet i pressen - men vars protagonister jag känner väl. Vissa saker ur personliga liv kommer plötsligt fram och kastat fram och tillbaka som skum på den mörkblå havsytan. Man undrar hur familjerna klarar av trycket utifrån och sedan inifrån, hela den mentala biten. Hur länge kommer intresset bestå för dessa väldigt personliga händelser, som inte har med politik att göra, men väl med politiker. En dag eller två, eller en vecka och sedan ingenting mer? I Tjeckien finns relativt stor tolerans för förhållanden utanför äktenskapet. Speciellt om det är högt uppsatta politiker (läs manliga) som passerat femtiostrecket och stoltserar med nya fruar och gulliga bebisar. Vi kräver perfektionism från våra ledare samtidigt som vi kräver att de lever ett "normalt" liv som vi andra dödliga. Politiker i Tjeckien är i den bemärkelsen, sett ur "normala" människors synvinkel, odödliga. För lite insyn, för lite trovärdighet, för många skandaler som får för mycket plats i pressen. Människors infödda intresse för intriger och de mörka, dolda sidorna av människors inre gör att både detektivroman författare och en viss typ av journalister alltid kommer ha arbete. Men många politiker gör ju trots allt jobbet, det de är betalda för att göra. Men samtidigt är den överhängande känslan i Tjeckien att så är inte fallet. Alltså skrivs det för mycket, eller för lite om de ond eller de goda politikerna. I Sverige manglas Juholt, i Tjeckien händer ingenting. Jag förenklar, naturligtvis, men i stora drag händer verkligen ingenting med de stora skandalerna. Blaskorna säljer som smör och gratisreklamen för politikern är enorm. Det kan hända att personen ifråga mister sin position, men blir ofta omedelbart erbjuden en annan, ibland även mer betydelsefull. Vi lever i Centraleuropa, där traditionerna för detta beteende är djupt rotade. Exemplen är oräkneliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar