Bara hett hett

Så mycket att skriva om men tiden är som alltid knapp. Innan resan bär av till den nya destinationen måste så mycket göras att jag skulle behöva en klon. Någon som skulle kunna packa och se till att allt det nödvändiga kom med. Kastrull eller inte? Till slut blir även detta oviktigt, allt kan man ju köpa idag, dock inte gosedjur och älsklingsleksakerna. Hos oss lite äldre är det enklare, vi klarar oss utan det mesta, fast vi dock inte tror det. Undrar hur många packade lådor det blir den här gången. Från Stockholm till Prag blev det runt 60 bruna packningsboxar, såna som man klarar av att bära själv. Den här gången borde det inte bli fler än 10, det är mitt mål, vi får se hur verkligheten blir.Ju färre desto bättre. Behöver åtminstone inte ta med mig vinterkläder.

Ute är det runt 40 grader i solen, otroligt även för Prag. Tropisk hetta förmodligen från Afrika. Jag förbereder mig på det som väntar om några veckor där temperaturen kommer att vara liknande den som jag upplever nu.

Trädgård i Bechyne "före" och "efter"

Morgonstund har guld i mund

Pragborgen tidigt när bara koltrastarna är vakna. På väg till jobbet, ensam utan barn i släpet, utan man i mobilen, bara jag och den underbara timmen bara för mig själv. Älskar det. Och stunden är redan nu ett minne blott. Silverstänk på lövverket, guld på takåsarna, hettan som stiger från gräset som doftar sommar mitt i stan. Sankt Vitus katedralen skymtar bland trädkronorna, och jag är i sjunde himlen.

Hatar min kropp, respekterar min kropp

När gränsen femtio snart är nådd är kroppen också på ett annat plan än tidigare. Inget är som det hittills varit, allt verkar plötsligt fungera helt annorlunda. En ny modell av kroppslig närvaro. 

Flädersaft någon?

Paus - eller är något på gång?

Sedan slutet av maj är jag i full gång med att förbereda mig för en utlandspostering. Jag måste erkänna att jag därför funnit lite tid att koncentrera mig på annat än att sitta ner i lugn och ro och skriva. Lägg därtill skolavslutning, dagisavslutning, packning av två barn till scoutläger, gammalt jobb och förberedelse för nytt jobb. Just nu en treveckors kurs följ av ytterligare kurser och lite tid att andas och fundera på vad det är jag håller på med. Det är diplomatvärlden, den andra sidan, den som inte syns. Ingen glamour, ingen glans, men mycket slit och familjen som funderar vad mamma är i färd med. De tar det med ro, än så länge. Kanske för att de är grabbar allihopa?

Beslutet att åka kom över natten. Sedan gick det fort. Så snabbt att det fanns så lite tid att fundera att det bara var att hänga på och kasta sig in i skeendet. Jag har inget att förlora, tänker jag. Bara att lära mig något nytt, få nya kunskaper och erfarenheter.

Min nuvarande arbetsplats i Prag, Toskanpalatset.

Min promenad till jobbet varje morgon går från spåravagnshållplatsen "Pragborgen". Jag sneddar igenom trädgården som inte så många känner till, korsar sedan Hradcanske platsen, förbi Ärkebiskupsätet varifrån man har en vidunderlig syn över staden - och kommer till slut fram till Toskanpalatset.  Här pågår nu min treveckor långa kurs i konsulära angelägenheter. Det bästa på hela dagen är morgonpromenaden, utan turister, staden och stunden är mina allena.