Varje söndag när jag sitter i kyrkbänken eller står längst bak, vilken är vanligare, eftersom sexåringen inte orkar igenom barnmässan utan att göra sig hörd, funderar jag på allt det jag inte kan när jag sitter eller står någonstans hemma. Det är inte samma sak, kan inte vara samma sak. Och varje söndag försöker jag förstå rebellen jag tror på. Fångar små glimtar av det jag önskar förstå. Liksom skrivandet. Meningar som fastnar i huvudet, återkommer då och då; några hamnar på papper, andra fladdrar bort med glömskan, förloras i meandrar av annat som tränger sig förbi. Undanflykter och ro till att skriva är det jag har och saknar. Språket är som det är, enda problemet är vilket. Trots att valet är begränsat, är det traumatiskt. Varken det ena eller det andra är perfekt. Det har jag lärt mig, accepterar faktumet ödmjukt, men ofta förbannad och frustrerad. Perfektionismens låga brinner klart hela tiden. Men även en persisk matta har en felknuten knut för att anden skall kunna färdas fritt. Ingen vill att jag skall vara perfekt, utom den inre rösten som är som en piska, stenhård och obönhörlig. Var kommer den ifrån?
tisdag 30 april 2013
Vrata Brabenec fyller 70!
måndag 29 april 2013
Tjeckisk kubism
Den föregående sekvensen bilder är arkitekt Josef Gočárs kubistiska dubbelvillor, Tychonova ulice, gatunummer 268 och 269, alldeles intill Pragborgen. De byggdes av den berömde architekten 1911-1912 då han var mitt uppe i den tjeckiska kubismens guldepok. Gočár var arkitekten Kotěras elev och fann långsamt med säkert sin egen stil "rondokubismen" vilken han så småningom övergav för att landa i den funktionalistiska och konstruktivistiska stilen. Han uppförde många byggnader runt om i dåvarande Tjeckoslovakien men berömd är han som urbanistisk skapare av det nya Hradec Králové, en viktig stad drygt 100 km öster om Prag.
tisdag 23 april 2013
Förälskad
En sista kram, en sista puss, en sista mening innan ögonlocken stängs för natten. "Du är alltid doftig", och så smeker han mitt hår, min lilla ängel. Närmare, alldeles nära intill hans kind, mjuk mjuk som själva ordet. Blundar en stund, en halv minut för tvätten väntar i maskinen, måste hängas ute innan mörkret faller. Vill inte gå men han är redan i sin drömvärld, borta i nattens grepp och timmar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)