Stockholm i mitt hjärta - så här gör man!

http://www.youtube.com/watch?v=53_qvMQfvOE&feature=colike

Grönt är skönt för kvinnokroppar

http://www.psychologytoday.com/collections/201202/outside-in/get-her-the-green

Ignorera eller bråka - få det du vill

En god vän till familjen satt fängslad i över tio år på det bistra femtiotalet i dåtida Tjeckoslovakien. Få människor är så förlåtande som han är, så ödmjuka och tacksamma för livet. De flesta av hans medfångar - akademiker, präster, konstnärer, av aristokratisk börd - har redan gått bort, radioaktiviteten var hög nere i gruvorna och ofta var de i direkt kontakt med stoftet. Varför tänker jag på honom just idag? Vi fyller år på samma dag, cirka trettio år skiljer oss åt. Inte så mycket i ett liv. Han fick sitt straff för att han delade ut flygblad mot den kommunistiska regimen När han fick amnesti så bestämde han sig för att fly till Sverige. Jag har inte fått något straff, förutom att jag flydde från det land jag föddes i. Miste mina rötter och började om. Vid femtio letar jag fortfarande efter det som rycktes upp ur marken och planterades om igen. Faser av eufori blandas med melankoli, och jag försöker vara ödmjuk men bråkar nog ganska mycket. För min plats i solen, för att mina rötter ska få fäste och rota sig. Plats i solen har jag då och då, då jag bråkat ordentligt, men tid att rota mig har jag inte tid för. Kanske vore det bättre att ignorera mera, då skulle rötterna få ro att fästa sig. Men kanske har jag fel i min argumentation. Man bråkar ju för det man bryr sig om.

Bamako, Segou, Mopti, Dogon - Mali

Året var 1998 och jag och min man Tomas köpte flygbiljetter till Bamako. På flyget läste jag Lonely Planet för att lista ut var vi skulle sova någonstans vid ankomsten. Det var en tid då man improviserade och avfärdade allt som hette planering. Livet var en enda stor möjlighet och äventyr. Det enda man var rädd för var att pengarna man hade med sig skulle ta slut. Valet föll på ett katolskt härbärge, ett litet pensionat, det verkade säkrast. Vi tog taxi - det fanns inget annat sätt att ta sig från flygplatsen - först till banken för att växla till deras pengar och sedan till pensionatet. På resan dit blev vi erbjudna möjligheten att sova någon annanstans, hos taxichaufförens gode vän; vi tackade vänligt men bestämt nej. Jag var nervös den första dagen och natten. Ovana ljud och exotiska dofter blandades med ett okänt språk och spända känslor - afrikanska vibrationer. På morgonen traskade vi ner till busstationen i Bamako för en resa till Segou. I Mali föddes min kärlek till Afrika. Samtidigt blev jag medveten om den abyss som skiljer oss åt. Idag kan man inte resa dit. Många platser jag skulle vilja se är som att de inte fanns. De finns på kartan men inte i mitt pass.