Ambassadörer och Tjeckiska centrets direktörer i Prag

Alla finns de i Prag denna vecka. Jag vågar inte kommentera eftersom jag inte träffat någon ännu, men det väntar mig på torsdag kväll. Har vant mig vid att leva ett liv utan jobb och måsten, de måsten jag gör väljer jag själv. Efter tjugo år av stämplande är det faktiskt en lättnad att inte behöva göra något för någon annan än för mig själv.

Uteliv i sensommaren

Om jag förmodade att denna vecka skulle bli i intellektets tecken så hade jag nog fel. Men å andra sidan, när man arbetar med att beskära träd krävs maximal skärpa och spända nerver när man står på stegens högsta pinne balanserande en såg i ena handen och den andra handen på stegen. Jag överlät det mesta av sågandet åt Tomas, höjder är inte riktigt min grej. Jag höll mig på marken och byggde en koja åt Sebastian som tillbringade timmar bland fallna löv och grenar. Skönt, vi visste inte av honom och han tog en behövlig paus från sina föräldrar. Nu är det bara två dagar kvar till första dagen på förskolan. Det är kanske mer spännande för föräldrarna hur allt skall gå. En gammal anrik förskola för Prags barn med föräldrar i skådespelar, film och konstbranschen. Och till detta en övrig mix av nationaliteter och individer i en lagom stor förskola. Jag försöker att inte vara nervös, men den första dagen kommer att vara en utmaning för oss alla...

Lugnet har lagt sig

Taket är målat, staketet och grinden är målade och nu skall träden beskäras. Snart kommer åskan igen. Nästa vecka blir allting mer intellektuellt, nu är det fysiskt arbete som gäller. Men det är som det skall vara, kroppen måste få arbeta. Men jag följer alla aktualiteter på webben eller radion - BBC kan bli lite småtråkig ibland, så det blir Sveriges Radio då jag hinner.

Tillökning i familjen

Vi har blivit med två små underbara marsvin idag. Två pojkar - en släthårig brunsvart och ett virvelmarsvin i tonerna vitt, svart och brunt. Den första är pigg och snabb den andra matglad och seg. Precis som våra pojkar. Och båda har valt rätt efter sin egen personlighet.

Heta dagar inte bara på taket

Termometern visade på trettiofyra grader i skuggan igår. Vi befinner oss i Prag. Ni kan nog föreställa er hur atmosfären var i innerstan, på Vaclavplatsen. Vid såna tillfällen låter Prags stad vattenbilar köra runt genom stadens gator sprutandes vatten på den osande asfalten och på överhettade turister och lokalbefolkningen. Glassen går åt som smör och ölkonsumtionen stiger. Mitt i hettan fick jag veta att Sebastian fått plats på en perfekt förskola. Efter att ha ringt runt till alla bekanta - ingen i min ålder har ett förskolebarn - fick jag äntligen napp. Ett par föräldrar sade upp sin plats som de fått för att de skulle bli stationerade i Wien några år. Nästa vecka den 1 september är det skolstart, nyheten kunde inte ha kommit vid en lämpligare tidpunkt. Jag kom hem utmattad på kvällen, efter ett besök på förskolan och med ansökningsformulär i handen. Framför mig tronade vårt garage tak, som borde ha målats för fem år sedan. Taken är på cca 80 kvadratmeter och när solen låg lågt och innan det hann gå ner målade vi en första omgång med min mamma. På natten kom åskan och regnet, en virveldans av blixtar och mullrande, spö regn och hagel. Men jag låg nöjd i min säng, inlindad i täcket och skådade spektaklet utanför fönstret.  

Kommentarer mitt i prick

Jag har skrivit det tidigare, men skriver det gärna igen: han ger ypperligt välformulerade bilder av den ekonomiska situationen. Ofta måste jag småle, eller inse, hur begränsade mina kunskaper är, men alltid får han mig att känna mig som en insider. Alltid lär jag mig något nytt om den finansiella/ekonomiska världen vi lever i. Andreas Cervenka är reporter på SvD Näringsliv och hans kommentarer träffar alltid mitt i prick. 

Hässja hö och annan hederlig syssla

Jag åkte till södra Tjeckien i torsdags, sedan till östra delen för att hämta mina barn på landet, där de tillbringar tiden med min moster, hennes fjorton höns och många fler kaniner (skall bli till mat så småningom). En oerhört stor tomt som har mycket gräs just till kaninerna. Eftersom temperaturen steg till 30 grader och allt annat utöver vädret verkade optimalt hässjade vi hö, eller snarare, torkade hö på slag, dvs. på marken. När gräset är kort är detta arbete lätt, blir det långt så är det mödosamt, speciellt när solen gassar i ryggen och ängen verkar oändlig åt alla håll. Men alla i byn gör detsamma och kaninerna måste få sitt torkade gräs i vintertid. Så det var bara att gneta på och se till att få jobbet undanstökat. Vi var ett helt lag med kusiner, mammor och tjejer. Inte en man så lång ögat kunde se. Det har sin naturliga förklaring, som jag utelämnar här, men doften av torkat gräs finns kvar nu när vi är tillbaka i Prag där vi tillbringar de sista dagarna innan skolstarten. Det är natt, barnen sover och ute hörs cikadorna och en enstaka hund som skäller. Hemma har jag åter igen klippt gräset med min handgräsklippare. Börjar bli expert.