Somliga behöver inte anstränga sig med ord

...Men har det genetiskt inkodat. Dock krävs det samspel, sol och styrka och en kraft som kallas LIV

Lätt skrapning på ytan

Om jag inte arbetar letar jag efter ord och meningar. Som i natt då jag vaknade klockan fem; gav marsvinen hö och funderade sen hur jag skulle lägga orden, de rätta orden, bredvid varandra för att få fram det som jag vill säga precis så som det skall vara. Somnar om igen och när jag vaknar är huvudet tomt. Meningen, som jag inte skrev ner, för den var perfekt för att glömmas bort. Oförglömlig. Nu på väg till och från jobbet läser jag en bok vars titel och författare jag inte vill avslöja; en litterärt undermålig som det gör ont att läsa vidare. En B-film man måste se till det förlösande slutet. Kitschen lockar - jag är en voyeur som inte vill men måste hänga kvar. Få ett svar på Varför? vad är det som gör att så många läser boken. Där finns allt en bästsäljare ska innehålla: invandrarbakgrund, svår och underbar tid i det gamla och sedan nya hemlandet, genomvävt med trakasserier och mobbning för att till slut se kärleken och förståelsen mogna och utvecklas. Jag skrattar inte, men beundrar kanske stilla ändå.

Två bröder ute i svängen

Jaromir och Vratislav Brabenec förenade i Prag. Bröderna träffas regelbundet oregelbundet på vernissager, Plastic People of the Universe klubbspelningar, happenings eller tillställningar. Tack vare Vratislav är jag i Prag, tack vare min far Jaromir har jag fått friheten att gå min egen väg och ser idag hur mycket är genetik och hur mycket är omgivning.

Matfusk på bordet

Debatten rasar i Tjeckien: vilken producent blandar ner vad i jogurten och sylten, är det vägsalt i charkuterierna från Polen eller är den inhemska grädden vatten eller mjölk ( i bästa fall) - vad är det vi verkligen äter för de futtiga kronor vi betalar för våra livsmedel. Ingen filosofisk debatt utan fram med sanningen! För ingen kan väl tro att en portion köttbullar på Ikea för tjugo kronor täcker kostnaderna för köttet. Under kommunisttiden kostade öl och bröd ingenting, en vetebulle gick för några ören - när då priset ligger på dessa nivåer idag rusar alla till varuhuset och hoppas de får mer än luft för pengarna. Men det är knappast mjöl i brödet utan snararde konserveringsmedel, förtjockningsmedel, medel som gör att produkten håller samman, och det är att man blir rädd när man läser etiketten. Vi är förvånade men gör ingenting, för det är priset som bestämmer. De polska mataleverantörerna har avslöjat en hel del om vad deras livsmedel innehåller som tjeckiska varuhuskedjorna importerar, och kanske avslöjar de nu också något om vad den tjeckiska maten innehåller som våra polska grannkonsumenter njuter av. Hur förhåller vi oss till detta som konsumenter?

Swedish Chef - Meatballs

Köttskandal förvånar inte

Min moster bor i en liten ort i östra Tjeckien, har egna höns och kaniner och detta till trots så vet jag inte hur köttmaskineriet fungerar. Hennes granne tar väl hand om sina två välgödda grisar bakom huset i svinstian, och den andre grannens får betar av gräset på traktens bergskullar. Hur mjölkkorna har det på gården mitt i byn vill jag helst inte veta; deras råmande ekar i mina öron när jag cyklar upp för den långa backen till den trevliga bonden som odlar ekologiskt. Alla byborna tar sin potatis från honom, men även vete och grönsaker. För säkerhets skull, liksom. Ekobonden har fem barn, uppväxta på gården och boendes kvar i omnejden - som betraktas som den renaste i Tjeckien - och fortsätter odla ekologiskt. Mjölkkorna står instängda i boxar i långa rader, utan sol och riktigt gräs. "Man borde släppa ut korna på bete och bränna ner gården," tänker jag varenda gång jag cyklar förbi. Vakthundarna skäller ilsket, ägaren stirrar på mig med en blick som läser mina tankar reflekterande bybornas dolda gärningar - men som ingen vågar. Vi alla köper mjölken, den som fraktas i stora cisterner till megafabriken där mjölk från alla traktens kor blandas ihop och blir till en enhetlig vit vätska utan doft och ursprung. Jag vill inte ha det så, jag betalar gärna mer och dricker mindre, jag betalar gärna mer och äter mindre  - om det leder till att korna får springa ute och leva ett värdigt ko-liv och ge oss äkta mjölk och kött. 

Rensa och eliminera

Ibland kan jag vakna mitt i natten och möblera om i rummet, i tankarna. Det blir som en besatthet, att vilja placera sakerna på rätt plats, och att ta bort det som inte längre ryms i den nya föreställningen. Jag har ofta underat var denna bestatthet kommer ifrån: ibland kan det vara i dagar, veckor. Jag lugnar ner mig när det blir precis som jag föresatt mig. Jag kan göra om mina föräldrars hus, vänners lägenheter, fundera över optimala lösningar, våndas över onödigt krimskrams, besvära mig över hur mycket skräp som står i vägen för "det väsentliga". Jag vill komma åt kärnan, känna varat i rummet, i den konkreta platsen. Det visuella och estetiska, eller kanske mer avspeglingen av själen i den konkreta platsen, är drivkraften. Fyllningen är inte dyra föremål, exklusiva tyger eller avantgardistiska fåtöljer - det är själens vs. kroppens tillstånd jag vill formulera. En möbel har sin definitiva plats i rummet: en och ingen annan (men är det möjligt att det finns en position som känns rätt för mig och fel för andra - eller finns det bara ett sätt, ett rätt?) Vår elementära förankring till jorden, vars kaos och ordning vi är en del av, vars symmetri vi är delaktiga av, ger oss möjligheter att söka och finna estetiska ideal som ger oss välbefinnande. När vi skapar ting behagliga för ögat, när vi drar handen över dess struktur och vet att det passar med vår inre fysik, då är harmoni på gång.