Barnen är tillbaka i Prag och Stockholm känns avlägset som en film jag sett. Sommaren är inte slut fast kvällarna blivit kallare och solen rödare då den faller ner bakom höghusen i horisonten. Hösten är en välkommen ändring i livsrytmen igen. Tar en dag i taget, hinner med så mycket jag bara orkar. Läser, går i bokaffärer och letar efter inspirerande litteatur. Det blir biografier och faktaböcker. Ovant för mig som studerat litteratur. Har blivit rädd för fiktion, för livet känns så nära inpå att jag vill ta på det som är riktigt. Utbudet är magert, jag gräver djupt i hyllorna och skrapar fram det som känns relevant. Saknar bokaffärerna från min tid i Bristol då man hängde i timmar över bra litteratur. Saknar förmågan och tiden att förlora mig själv i ord, det lyckas ibland, när jag glömmer vardagen. Blir fast framför datorn i timmar för att jag letar efter något speciellt, men glömmer ofta bort vad det var efter alla sidhopp. Skriver på min bok, det går inte fort, men det är väl inte meningen heller. Mina vänskapsband blir djupare och det känns alldeles enormt.
tisdag 14 augusti 2012
torsdag 26 juli 2012
Duktig på att inte vara duktig
Två veckor i Stockholm ensam med mina barn, gav mig tid och möjlighet att släppa taget om allt. All energi jag på våren och förra hösten hade lagt på aspirationen att få ett specifikt jobb förändrades till en stor pöl av lugn - när detta inte lyckades. All oro, ängslan och förväntan rann av mig dagen efter att beslutet tagits.
onsdag 4 juli 2012
tisdag 3 juli 2012
Mamma (pappa) med barn utan plats i Tjeckien
Har precis blivit tillfågad att hjälpa till att skriva en bok om föräldraskap ur olika länders perspektiv. Skall förkovra mig i den finska, slovenska och naturligtvis svenska modellen. Intresset för andra föräldraformer växer i Tjeckien, speciellt med tanke på att enligt färsk statistik står mer än fyrtiotusen barn (!) i kö till förskola till hösten. Funderar på att en hel del män i pensionsålder inom politiken skulle kunna engagera sig socialt och där de verkligen behövs - äntligen skulle de kunna göra något effektivt och med omedelbar verkan för de kommande generationerna. Undrar vem som statistiskt följer de demografiska kurvorna i Tjeckien. Troligen hoppas de på mödrarnas treårs-vistelse i hemmet som en garanti.
fredag 29 juni 2012
Favorit i ständig repris
Deltog i veckan i en jobbkonkurs, som jag noggrant förberett mig för, med vetskapen om att utkomsten var given från början. Händelsen är dock värdig en stilla kommentar. En god vän till mig sa att alla konkurser här är transparenta - man ser glasklart vem som skall få posten. Min naivitet och djupt förankrade tro på människans, trots allt, inbyggda godhet och känsla för rättvisa, segrar dock sällan i tunga, politiska institutioner, där karriärsplaner saknas eller bestäms efter rätt tillhörighet till det rätta segrande gänget. Man seglar ut och väntar tills vindarna vänder och man kan segla in igen. Jag sitter i jolle på öppet hav. Good luck!
Who wants to have it all?
 | |
Det kommer ingen riddare på vit springare i det verkliga livet. I sagornas värld är han dock given, liksom prinsessan i volangklänning och krona på huvudet. Alla vill vi vara utvalda, skilja oss från mängden. Frågan är vilket pris vi är villiga att betala för att vara annorlunda. Artikeln från USA visar på en helt annan verklighet än den vi är vana vid i Sverige. Men på många sätt skiljer den sig egenligen inte så mycket från den amerikanska. Jobbet har blivit det ultimata svaret på allt - frälsaren - pengarna och karriären som ger oss mening, som ger vårt liv mening. Att vilja ha allt och leva ett någorlunda "vanligt" liv i ett normalt tempo är omöjligt. Med den växande glupskheten decimeras vanliga mänskliga relationer till ett beteende av nätverkande och social anpassningbarhet. Att vara annorlunda är egengligen inte OK längre. Och det är inte bara kvinnorna som drabbas av detta race, utan även männen vars roll förvandlats från vanlig kille till superman.
Barnet i väskan - om barnet nu kommer, som planerat, naturligtvis - hänger med. En utsliten mamma som inte längre vågar lita på vem hon är eller vem hon skall kunna vara. Och barnet vet bara att hänga med. Inga stora valmöjligheter än. Men när de kommer så får vi nog se. Det väntar mig också.
Why Women Still Can’t Have It All - The Atlantic |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)